Kyrkomötet Motion 2008:20 av Ola Isacsson
Nyöversättning av trosbekännelserna

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att till 2009 års kyrkomöte framlägga förslag till nyöversättningar av trosbekännelserna att användas i Svenska kyrkans gudstjänster från och med första söndagen i advent 2009.

Motivering

För tolv år sedan rekommenderade Sveriges kristna råd sina medlemskyrkor nya, ekumeniskt framtagna översättningar av trosbekännelserna. Översättningarna har remissbehandlats i Svenska kyrkan och kritiken har fått gehör hos medlemskyrkorna på vissa punkter.

För åtta år sedan anger den dåvarande kyrkohandbokskommittén att endast en fråga återstår: om kyrkan ska benämnas ”allmännelig”, ”världsvid” eller ”katolsk”. Benämningen ”universell” tycks inte längre vara aktuell.

Trosbekännelserna har en central ställning i Svenska kyrkans gudstjänstliv, inte minst i samband med dop och konfirmation. Efter trosbekännelsen tillfrågas föräldrarna/dopkandidaten om viljan ”att döpas till denna tro”. I konfirmationen återkommer trosbekännelsen och frågan om att ”leva i denna tro”.

Det spelar inte så stor roll för mig om mindre centrala texter har ålderdomliga uttryck. Men när kyrkan ställer livsavgörande frågor till människor måste frågorna vara begriplig! Förvisso uttrycker trosbekännelserna Guds mysterium, men det är den heliga Treenigheten som ska vara ett mysterium, inte ordvalet i trosbekännelserna.

Vidare spelar trosbekännelsen en stor roll i förmedlingen av tron: den används vid dopet, återkommer i alla högmässor, aktualiseras i konfirmationen och bekänns i samband med doplöftesförnyelse.

Mot denna bakgrund finner jag det mycket angeläget att Svenska kyrkan kommer till beslut och antar en översättning på modern svenska. Om enighet mellan kyrkorna i Sverige inte kan nås kring ordvalet om kyrkan – allmännelig, världsvid, katolsk eller universell – menar jag att det inte är till skada. Istället blir skillnader i ordval en illustration av att kyrkorna inte är eniga i kyrkosynen. Skillnader i benämning kan, tvärtom, sätta namn på kyrkornas skilda synsätt och bidra till fortsatta samtal kring kyrkans väsen, inte minst lokalt. Självfallet ska Svenska kyrkan välja enbart en av benämningarna!

Erfarenheterna från när Svenska kyrkan satte ned foten angående översättning av Herrens bön visar vikten av att bestämma sig. Så länge det rådde oklarhet kring översättningen var det få församlingar som började använda nyöversättningen. Men när det stod klart att översättningen var bestående övergick allt fler församlingar till den nya översättningen.

I somliga församlingar blev även Herrens bön föremål för studier och samtal i samband med att ny översättning började användas.

En invändning skulle kunna vara att vänta med nyöversättningarna tills ny kyrkohandbok antas. De positiva erfarenheterna av att fastställa nyöversättning av Herrens bön isolerat från handboksarbetet, menar jag, talar i motsatt riktning.

Sammantaget menar jag att allt talar för att Svenska kyrkan så snart som möjligt antar nyöversättningar av trosbekännelserna, även om enighet inte uppnås i ordvalet om kyrkan:

♦ Begriplighet,

♦ nöjligheten att sätta ord på skilda kyrkosyner och därmed tala om dem,

♦ nöjligheten till studier när en nyöversättning kommer isolerat, inte bara som en del i en helt ny handbok.

Kalmar den 10 juli 2008

Ola Isacsson (POSK)